www.per-olof.dk | email til Per-Olof Johansson | Blog


Debatforum WWW

Lyder måske svensk

 

af Per-Olof Johansson

 

 

Jeg er født i Danmark og dansker.

Men svensk spiller en ikke uvæsentlig rolle i mit liv. Det har jeg skrevet nogle små artikler om, og mere følger måske efter. Her på siden har jeg sat nogle tekster, hvor jeg skriftligt har søgt at formulere mig på svensk. Jeg har fået svenskere til grovrette dem, ikke til at omformulere dem. For formålet er at sætte det svenske bånd, som kører i mit hovede, på papiret.


Anhang til artikel

I Danmark er jeg født - hvor har jeg hjemme


Digt

Jag

Digt 1959/1972

Klumme

Hej Sverige!

Tænkt til Dagens Nyheter (afvist) september 2005

 


JAG-

O.
Jag är barnets sista ord.
Första ord är far och mor.
Sedan blivar dessa två
namn det själv av barn skall få -

(okt. 1959,17 år)




1.
Jag är inte en person.
Jag är jag som vet och
jag är jag som rör mig.
Jag som rör mig vet,
att om jag kör skrikande
på cykel igenom stan
är jag galen.
Kör jag tyst i en skrikande bil,
är jag jag som vet
men inte rör mig.


2.
Jag är den diktare, som inte finns.
Mitt språk lever, men jag är utan samhälle.
Om natten beskådar jag
de moderna mardrömmarna och tänker:
Vad skulle jag hava gjort, om jag haft en kropp?
Vad gör dessa människor egentligen när
dom skär sönder sin egen kropp,
när dom skär bort munnen och
kastar tänderna på stranden, som sten?
Död, talar jeg dock, hör mig ingen.


3.
Jag har fött två fötter,
något har börjat hända med mig,
som jag knappast vet om.
Dessa fötter har över sig ett inre,
som är jag,
ett jag som inte går.


4.
Jag sägs vara trött.
Gå att lägga dig nu, säger dom.
Då jag återvänder,
är det morgon, solen brinner
och allt är ödsligt.
Jag söker min nakenhet
men hittar den inte.


5.
En vän? Här? Vi går i tåget från vagn till vagn
och säger i det tomma: just det.
I horisonten vandrar moln,
som inte hörs av.
Men vi vet.
Vi stängar dörrarna efteråt,
och stiger upp,
elektriska farkoster, magneter
utan skal (och inget mer.)


6.
I dagarna före jul är det som värst.
Snön håller på att bränna upp mig.
Hoppet har jag sett,
och dock är där endast hopp för
människorna,
och det är jag inte.
Jag är för liten.


7.
Vitsippor växer i skogen.
En café ligger i stan.
Denna logik är jag trogen,
tänker jag inte själv likadant.


Jag lever på sin egen logik,
annars var jag mig inte lik.

8.
Jag vandrar ensam.
Och han som vet,
är vandrad bort i evighet.

Jag sökar sitt.
Och hittar därför aldrig dit.

Nej jag snurrar runt
och stiger ner i solens mun.


9.
Jag är utan skugga,
jag är ljus,
jag är ljus i dina ögon.



(september 1972)


Hej Sverige!

Här står på en minneslapp: "Brev till Sverige från en 2.g'er." Därför att här i Danmark kallar man en andra generationens invandrare för "2.g'er". Jag vet allt om, att familjen har sina rötter i Sverige, men eftersom det har blivit mera vanligt att tala om invandrare utan närmare preciserande av vem som menas, tycker jag, att jag oftare och oftare rycker till och tror, att det är mig det är frågan om. Det är det naturligtvis inte! Ännu!
Tala lite svenskaktigt går väl bra, någon skånsk avart kallad göingska. Att skriva är bara fri fantasi, men översätta eget är ännu svårare, så jag kör på direkt med min svenska - andra får rätta till det! (Tack Sven!) Jag vet att svenskere skriver många fördubblade bokstäver, så det gör jag jämt. Nu detta med invandrare - vad bryr Sverige sig om en rymd skånsk familj? När jag läser de släktböcker som nästkusin Ingrid har gjort om farmors släkt och kusin Arthur om mammas släkt, så finns inte många svenskar - det är bara skåningar och blekingebor'. Men ändå - om jag här ska kallas för invandrare, sen nu farmor och farfar kom hit år 1900 och mamma anlände 1920, tycker jag, att Sverige borde tag sig an mig, som ni gör med baltsvenskar och utvandrare till Amerika.
Det var väl för att slippa att dra' till Amerika, som de kom hit för att göra spånkorgar. Danskarna kunde då inte göra sådana korgar, så ibland drog farfar, Munka-Pellen, hem till Örkened och hittade nya grebbor och grabbar. Ibland blev det också insatt någon annons och personer kom, som trodde det hade stått "korvfabrik" och inte "korgfabrik".
Sedan Lasse Holmquist gjorde TV om korgen 1962, har det officiella Sverige väl inte hörts av.
Här på Sjælland finns det mängder av folk i samma situation som jag, men aldrig har kungen skickat någon hälsning. Inte har vi deltagit i någon "modersmålsundervisning" annat än hos mamma. Som ännu kom ihåg saker, som t.ex.: "Konung Karl den Tolfte gjorde många goda lagar!" Det gjorde han visst inte - var står dessa ord någonstans? Men mamma gjorde många goda kaker! ( Ni skrivar "kakor" men då rimmar det ju icke!) [Här blev det lite knepigt med rimmen. Översättarens anm.]
Ännu har ingen pratat om att skicka hem oss och kasta ut oss med fallskärm, som det så kallade "Dansk Folkeparti" skojade om (sa de efteråt....), att de ville göra med somalierna, men vem vet? Så Sverige hör av er, skicka ett tröstens ord!

per-olof.dk



 

 


www.per-olof.dk | email til Per-Olof Johansson | Debatforum WWW

@